…You lost me at ‘hello’

Måndagslyx är att få äta frukost i en och en halv timme.

Jag kan understundom uppskatta att läsa poesi. Med förbehållen att det inte får rimma (undantag: Nosens sms), inte får vara normalt punktuerat och måste generera viss anspänning i solar plexus. Däremot har jag alltid haft svårt för att analysera poesi, och liksom påstå att jag besitter svaret på vad som egentligen döljer sig mellan raderna.

Det har inte DN:s Aase Berg. Hennes recensioner kan bli så högtravande att de sannolikt blir mer svårtydda än objektet självt. Här de första raderna ur hennes text om Elisabeth Brechtolds Marialucia i dagens DN:

”samtidspoesin arbetar gärna med demokratisering av själva orden, med ett uttryck som inte är så triumferande och pösigt i sina poänger. Dikterna innehåller alltså inte mycket suggestion och skönhet utan snarare brus och skav.”

Och så vidare i 430 ord. Den som verkligen förstår vad Aase menar, ser väl knappast något komiskt i det hela. Det är därför i stunder som den här som jag inser hur mycket glädje okunskap kan skänka.


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s