Tankar om trender

Jag shoppar nästan ingenting längre.

Jag skulle gärna glorifiera mig själv och påstå att det är av omtanke om miljön, men sanningen att säga har jag otroligt svårt att hitta kläder. Först och främst verkar inte en enda klädtillverkare ens i sin vildaste fantasi kunna föreställa sig en tjej som är 1,80 lång och har ben- och armlängd därefter. Men på sistone tycker jag dessutom att modet överlag har varit väldigt osmickrande figurmässigt. Vi har sett (jag länkar till snabbt uppletade bilder) otaliga gravidklänningar, a-linjemodeller och bröstskärningar som förringar allt vad midja heter, byxor som får benen och rumpan att smälta ihop och tälttröjor med axlarna runt biceps och snortajta ärmar. Jag kan få en känsla av att alltihop bygger på en naiv och ignorant föreställning om att alla som bär kläderna har smala, snygga kroppar ändå. Det gör mig ledsen. Då har man en väldigt snäv syn på vilka människor som kan (bör) vara intresserade av mode och inte. För även om plaggen finns i storlekar de flesta får plats i, kommer de aldrig kunna smickra dem som inte har den där idealkroppen. Många webshopar tillhandahåller ett alternativ, för den lilla minoritet som har mer än storlek 36: en sorts ”big is beautiful”. Designerna bakom de kläderna verkar ha tagit sig en sväng på tältavdelningen på Rusta för inspiration. Det är sorgligt.

Jag var i stan i dag med en vän, bland annat på Bikbok. Det är en sådan där butik där jag inte längre ens tänker tanken att prova något, så jag väntade utanför provrummen och bläddrade i en bok. Den var full av bilder på fotomodeller, som verkligen representerade sin tids kroppsideal.

Marilyn Monroe skulle inte kunna klara sig en dag i modevärlden 2012.

Jag är helt enkelt född på fel årtionde, konstaterade jag – eller snarare fel halva av århundradet.

Men ett par byxor hittade jag faktiskt, trots allt. Stora och sköna som mjukisbyxor.

Så jag är glad för dem, men samtidigt ledsen för hur sorgligt uteslutande hela modevärlden är. Jag hoppas att vi kommer kunna se tillbaka på den här tiden som en sjuk period med omänskliga ideal som genererade ätstörningar och ångest, och lättade andas ut över att den fick ett slut.

Annonser

3 reaktioner på ”Tankar om trender

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s