Det sista hoppet

Ja, som ni såg i går jobbar jag under Västerbron. Det är överlag väldigt trevligt, men att jobba just där har också en klar nackdel, erfor jag i dag. Västerbron är ju fortfarande Västerbron, hur lite jag än tänkt på det fram till i dag.

The short version: man, 25, återfanns till slut, överlevde inte.

The long version: åh Västerbron, vad gör du med mig. Du står för vardagsspänning och ett sug i magen. Känslan när jag cyklade över dig första gången kommer jag aldrig att glömma: du var som en berg- och dalbana, fast på riktigt. Men du står också för hopplösheten och uppgivenheten, övertygelsen att världen vore en vackrare plats om bara jag försvann. Du är plattformen livet tar sitt sista kliv på, innan det susar mot det ofrånkomliga snabbare än vad som någonsin var menat. Och du är det utan att skämmas, utan att kommentera det! Precis som om det vore helt i sin ordning, står du där och slussar över själar, ett par stycken varje månad. Och på marken står jag och ser på och kan ingenting göra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s