KISC life so far

Hej!

Nu har jag varit har på Kandersteg International Scout Centre i två och en halv vecka. Det svåra med att skaffa sig ett helt nytt liv har visat sig vara att beskriva det rättvist. Men jag ska åtminstone ge det ett försök.

Här kan vara hjärtskärande vackert. När temperaturen sjunker och fukten på varje gren fryser till ett tjockt täcke av frost, när snön blåser uppe på alptoppen och lyses upp av solen bakom den och när timman ligger tät nere i dalen, då gör det nästan fysiskt ont att se på.

DSC_9183 DSC_9232 DSC_9308 DSC_9587 DSC_9653 DSC_9737

En annan form av smärta är den jag skrattar mig till. Jag bor och jobbar ihop med ett underbart gäng med scouter från olika länder, och vi kan ha så himla kul. Med nya rutiner och termer att sätta sig in i, och all väsentlig kommunikation på engelska, känner jag mig allt som oftast ganska dum – en ovanlig upplevelse… Men en stor bonus är förstås möjligheten till nya språk: jag kan redan räkna på holländska och svära på serbiska!

Jag lär mig mycket annat också. De här första två veckorna har vi utbildats i allt vi kommer jobba inom, vilket i princip innebär att jag har blivit hotellstäderska, receptionist, köksbiträde, kioskkassörska och aktivitetsguide på samma gång. Intensivt och svindlande mycket, men vettigt och användbart.

Den senaste veckan har jag dragits med en fantastisk förkylning som innefattat både halsont, hosta, huvudvärk och feber. Inte det ultimata när man ägnar varje dag åt att antingen åka skidor, vandra eller städa… Men med en stor DVD-hylla och omtänksamma scouter till hands har jag överlevt julhelgen. Ja, julen ja. Det blev inte så mycket med den saken i år. Uppriktigt sagt gör det mig inte så mycket. Jag hade förmodligen längtat mer efter julskinka, dopp i grytan, knäck, lussebullar, fjällstugan, svensk julmusik och min familj, om jag hade märkt av att det var jul.

Nya upplevelser staplas på varann. Jag har sett en örn lyfta på så nära håll att jag kunde se fjädrarna på benen. Jag har åkt skidor i djupare snö än någonsin förut, i backar jag aldrig trott att jag skulle klara. Jag har sett en lavin så stor att vi gick och gömde oss bakom liftstugan. Jag har ätit raclette, ostfondue och stuffed turkey. Jag har vandrat med snöskor och åkt kälke nedför en slalombacke.

Så lite vardagsdetaljer då: i går kurerade jag mig med filmer i soffan, dukade för julmiddag, åt dito och såg en tredje film. I dag har jag jobbat i köket, sett Gökboet och lärt mig om laviner. I morgon jobbar jag i köket igen. På fredag ska jag guida en längdskidaktivitet.

Puss och kram från Schweiz.

Annonser

2 reaktioner på ”KISC life so far

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s