Hej skärgård

Ja, vi var ju ute och seglade. Såhär såg det ut då.

214-2 224 233 261 263 280 294 297

Annonser

Ett uppnystande av det senaste året

Tillbaka, ja.

Jag vill liksom ”fånga upp” sedan sist, men vilken tråd jag än börjar vid, leder den snart in i hela nätet. Saker är behagligt hopknutna. Det här uppnystandet kommer därför – som brukligt med nystan – rullas upp utifrån och in. Jag har, som jag nämnde, börjat lyssna mycket på podcasts. Detta beror på två saker: min nyinförskaffade smartphone och min dito lediga tid. Hela smartphonegrejen har jag själv dramatiserat så himla mycket kring att det inte finns så mycket kvar att orda om. Jag är angenämt ofrälst och, vill jag tro, oberoende, om än lojt uppskattande inför alla mina nya möjligheter. Mest av allt kommer den där telefonen nog bespara mig lidandet i exempelvis att inte hitta till ställen, inte veta var något säljs, inte ha telefonnumret till någon och så vidare. Bortsett från det här poddandet då, för det är jag faktiskt frälst av.

Som jag lät antyda i mitt första inlägg (i år), har jag alltid värderat kunskap och allmänbildning väldigt högt. Trots det har jag saknat intresse nog att hålla mig insatt i alla aktuella frågor (är exempelvis skrämmande okunnig i utrikespolitik), och framför allt för att i efterhand söka upp information om historiska händelser. Därför går jag nu och uppdaterar mig på alla möjliga fall genom P3 Dokumentär, om exempelvis Estonia och 90-talets veganrörelse.

Estonia knyter an till en annan tråd i nätet, nämligen att jag var ute och seglade i helgen. Det var ju Kristi Himmelfärd, och traditionen påbjuder att vi scouter sticker ut och seglar då. Jag måste tillstå att graden av scoutighet kanske fått komma på skam något, nu när vi har bytt Avantibåtar mot en Hallberg-Rassy, sovsäck mot duntäcke, havregrynsgröt mot bake-off-bröd och pannkakor, Eldoradojuice mot finöl, Ögonblink mot bryggkaffe, komradio mot VHF, fuktigt tygkapell mot ruff med värmefläkt, kal trädurk mot vedeldad bastu OCH SÅ VIDARE. Fint var det, hur som helst. Vi la enormt mycket tid på leken Mutter utan Utter och på att lära in den fantastiskt briljanta Bala Taklängesvisan.

Det med veganrörelsen är relevant på sitt sätt. Jag är närmre att vara vegetarian nu än jag någonsin varit (obs: säger inte jättemycket). Under det gångna knappa året har jag bott och studerat i Lund. Lund råkar vara Sveriges bästa stad för så kallad dumpster diving (nu börjar jag känna mig som Wikipedia självt med alla länkar!), vilket jag och min plånbok har haft stor glädje av. I samband med det har jag så gott som blivit plånboksvegetarian, alltså inte köpt kött, vilket i praktiken knappt inneburit något alls med tanke på hur mycket kött man hittar i containrarna. Dumpstrandet har nog ändå blivit ett första steg mot aktion – ur konsumtionsperspektiv sett snarast en ickehandling, men ur politiskt perspektiv ändå någon form av statement – och nu är jag sugen på att göra lite mer. Exempelvis säga nej till kött även när det inte är min egen plånbok det berör. Obs inte nödvändigtvis spränga lastbilar hos Scan eller släppa ut minkar.

Lund, ja! Jag flyttade ju till skåneland och blev teknolog – Maskinare. Det har varit intressant. Lärorikt. Jag fick en röd overall och två veckor som var fyllda av sektionsinternt ryggdunkande och alkoholhets. Jag studerade gängbeteckningar, demonterade gräsklippare och räknade matte. Jag hyrde ett korridorsrum i andra hand och försökte skapa mig en position bland ekonomer, systemare, polkandare och andra teknologer. Det gick sådär. I självständighetstrots åkte jag inte hem på hela höstterminen. Under vårterminen har jag läst ekonomi, mer matte och en del av verkstads-/konstnärskaraktär. Jag har även engagerat mig i Lundakarnvalen, som gick av stapeln i år. Utöver det har jag grävt rätt mycket i mig själv. Mer om det senare, tror jag. I vilket fall som helst har jag bestämt mig för att inte fortsätta på LTH, men ändå stanna i Lund. I nuläget har jag emellertid ingen bostad där, och nu har jag temporärt flyttat tillbaka till Stockholm. I allt velande kring utbildning, framtid och [avsaknaden av] drömmar, beslöt jag mig för att inte ta något sommarjobb utan i stället koncentrera mig på allt annat man kan, ska och vill göra på sommaren. Den kombinationen är orsaken till min enorma mängd lediga tid, som gör att jag har tid att lyssna på så många poddar.

Märk! Nu kom vi tillbaka igen. Det här är inte ett klassiskt garnnystan, med bara två ändar. Det här garnet har både förgreningar, knutar och återvändsfransar.

Podcasts är trevliga, för de låter mig inbilla mig att jag har intelligent sällskap. Det senaste året har varit rätt ensamt, och jag tenderar i självförsvar att fördöma andras sällskap i stället för att erkänna att jag inte ens vågar efterfråga det (lite ”surt sa räven”, om man vill, eller en överdrift av att spela svårfångad). Därför har jag inbillat mig att jag har lidit brist på sällskap med ”rätt” (= en viss) sorts intelligens. Som jag då tydligen finner i program som exempelvis Spanarna. Ja, jag borde vara 51 i stället för 21.

Ny trådände: jag har under våren försökt vrida min introspektiva analys utåt, koppla samman den med min politiska frustration. Eventuellt gör det mig mindre ensam men också mindre unik, när jag ser ett drag hos mig som en produkt av, säg, patriarkatet, snarare än som en individuell egenhet. Hur som helst kan jag tjusas av sådana politiska rörelser som verkligen gör någonting. Typiskt då feminismen det senaste året! Och veganismen (fast för 20 år sedan…). Jag är så jävla (ja!) less på passiva, ignoranta slentrianmoderater som röstar som de gör för sin egen vinnings skull. Förlåt, men uppvuxen på Lidingö utvecklar man lätt en överkänslighet mot sådant. Med det sagt – jag är ju inte gammal nog att aktivt ha upplevt en röd regering. Jag kan sätta likhetstecken mellan alla fel jag ser i dag och den regeringen vi har, och ett skiltfråntecken mellan allt det och alternativen. Nu blir det upp till bevis, och dags för mig att börja nyansera mig. På tiden!

Det här inlägget är alldeles för långt redan. Slut.

Hej igen.

Jag bestämmer mig för att göra slag i saken och börja blogga igen, något jag längtat efter under en lång tid. Och plötsligt vill jag göra alldeles för mycket på en och samma gång: jag vill skriva till er om allt jag tänker på. Jag vill lyssna på tio olika podcasts (för allmänbildning är min mani och jag skjuter med hagelgevär från höften och siktar ingen särskild stans). Juninattsdimman (som mer är en kringdansande regndroppeflock än ett typiskt sommarregn) doftar alldeles outhärdligt och jag måste, måste ut och smaka på den. Alla saker som drar i mig stressar upp mig – och jag går ut i köket och brer en macka i stället. Så typiskt.

Med det sagt hälsar jag er välkomna tillbaka, och hoppas att ni önskar mig detsamma. Efter promenaden ska jag berätta om vart jag tagit mig sedan sist.

Ekologisk fascination

Den här TED-presentationen fick jag tips om från en bekant för ett par veckor sedan. Den är både fascinerande, revolutionerande och hoppingivande. Fint va? Dessutom snuddar den vid det mitt förra inlägg handlar om. Titta på den! Han är rolig också, Dan Barber.

Förresten – är det inte minst lika fascinerande hur alla amerikaner tycks vara så himla duktiga på att tala? Oavsett på vad de ”egentligen” är bra på – i det här fallet då matlagning och ekologi – är de banne mig också bra retoriker. Det gör en enorm skillnad för hur intressant det är att lyssna, hur lätt man som lyssnare har att ta in vad det handlar om och – vilket det oftast handlar om i slutändan – hur benägen man blir att själv engagera sig i en fråga. Mycket ont har jag nog tänkt och sagt om amerikaner, men låt mig aldrig ta ifrån dem att de är jäkligt bra retoriker.

Ur dagens DN

Konsten att stapla ordvitsar på varandra utan att säga någonting: ”Skogen är djupt rotad för svens­karna – grovt tillyxat skulle man kunna säga att vi inte ser träden på grund av all skog.” Tack för den analysen, Björn Wiman. Föremålet för hans kommentar, Maciej Zarembas inledning på sin artikelserie om det svenska skogs(miss)bruket, är desto bättre. ”Inte sedan Gustav Vasa har det stått så många trädstammar i Sverige – och så litet skog.”