Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.

Vi gjorde fantastiska ljuslyktor på Vässarö, av halva läskburkar som man gjorde hål i med en säkerhetsnål. De gjorde sig ypperligt väl i taket på vårt tält om kvällarna.

Den här tror jag att Jasmine gjorde. YOLO är väl lite en sådan sak som bara får sägas ironiskt, och ironin brukar gå att skönja i tonläget… Men kan man se på ett skrivet ‘YOLO’ huruvida det är ironiskt eller inte?

Den här lyktan gjorde jag: Länge leve dödligheten. Som en hyllning till orsaken till varför vi vill fånga varje dag, snarare än till den uttjatade uppmaningen att bara göra det (typ Carpe Diem eller YOLO).

Lämna en kommentar