Glad påsk-teckning

Så här kreativ kan man vara på mitt jobb, om man vill. :3

God jul!

Jag vill ta chansen att skicka er alla en virtuell julaftonskram! Kortet nedan gjorde jag till ”secret Santa”-bytet som vi har i personalen vid Kandersteg International Scout Centre. Som namnet antyder ska tomten helst vara hemlig – jag hoppas att [Keeva] (som hennes namn uttalas) inte hittar hit, helt enkelt.

En lite mer detaljerad beskrivning av vad jag faktiskt sysslar med i Kandersteg, inklusive ett par foton, kommer vad det lider. Ha en riktigt fin julafton nu! Och om ni har lust, kan ni imponeras av att jag skrivit hela denna text utan att nyttja ord med de svenska specialvokalerna. Ha!

Skisser från Ådalen

Pga klagomål på min blogginaktivitet bjuder jag på ett typexempel på mitt strötecknande: ett random citat och lite krumelurer runtom.

Kent förstås. Ritad under helgens scouthajk, som i övrigt bjöd på duggregn och dimma, en död mus, ett fantastiskt lägerbål, allehanda märklig mat, många skratt, sötsaker, svagt kaffe och löjligt mycket lera – allting dekorerat med lite glitter också.

Till husse.

Den här fick pappa i försenad födelsedagspresent häromdagen. Ritad på A5-papper med vanlig HB-penna, för ovanlighets skull utan stompf.

Anteckningar

I kväll har vi haft årsmöte i scoutkåren. Följande producerades:

Jag fann mötet som vanligt både trevligt och produktivt, och jag vill inte att någon tror något annat. Jag lyssnar bara helt enkelt mycket bättre om jag får rita samtidigt.

Teckningstypografi

Leandro Senna är en grafisk designer som bland annat gjort Fruitaria-förpackningarna jag har bloggat om. För några dagar sedan skrev han till mig och tipsade om att han just färdigställt sitt senaste projekt: hela texten till Bob Dylans Subterranean homesick blues. Titta bara!

Och gå till hans portfolio för att se varje bild närmre. Ni som sett mig ströteckna (annan bra översättning på doodle?), vet att det här är ganska precis vad jag gillar. Det märks inte minst i min förkärlek för att rita kort och hälsningar (se exempelvis min portfolio)! Däremot har jag en bit kvar innan jag når Leandros nivå…

Portfolier

Jag har sedan tidigare en fotoportfolio, som nu är uppdaterad med några av sommarens bilder. Dessutom har jag skapat mig en för mina teckningar! Om ni kommer att tänka på någon särskild bild som borde finnas med, säg gärna till. Enjoy 🙂

Dagens dubbel: diverse droger

Det här är två av de 45 (!) olika självporträtt som Konstnären Bryan Lewis Saunders har skapat, vart och ett under påverkan av en specifik drog. Resultatet är varierande, snyggt och intressant! Se dem alla här.

Kemisten Ulf Ellervik höll ett sommarprat i P1 i somras som till stor del handlade om kemi. Som helhet är det varken fantastiskt eller outhärdligt, men 45 minuter in i pratet drar han en ganska trevlig anekdot om spindlar. De spinner tydligen sina nät på helt olika sätt beroende på vilken drog de matats med!

Det är spännande, det där, och lika skrämmande på samma gång. För att inte verka överdrivet drogliberal tänkte jag presentera mitt ställningstagande till narkotika:

Jag har aldrig provat narkotika (föredrar den termen framför ‘droger’ som ju är både brett och luddigt). Det kan delvis förklaras av mina umgängeskretsar, men är framför allt ett val jag har gjort. Jag är livrädd för att hamna i samma situation som exempelvis Mia Törnblom (som skrivit boken Så dumt, som handlar om just hennes drogmissbruk och rehabilitering). Men tyvärr, ska jag väl säga, är det inte främst på hälsoprinciper jag grundat det beslutet. Det skulle rimma rätt illa med min livsstil i övrigt: varför skulle jag säga nej till just narkotika, när jag gladeligen stoppar i mig andra droger som socker, alkohol, nikotin och koffein? De säger ju till och med att alkohol är långt farligare än cannabis. Nej, jag tror att det som framför allt styrt det beslutet är att jag månar så om hur andra ser mig – framför allt vuxna då, som jag ju alltid haft lättare att förhålla mig till än unga. För oavsett hur det egentligen ligger till, är narkotika ofrånkomligen ansett att vara mycket värre än våra lagliga droger. Inte minst för att det är just olagligt, förstås.

Hela det här resonemanget bygger för övrigt på min ovilja och oförmåga att ljuga. Och om någon frågar mig ifall jag har provat narkotika, är det en enorm skillnad på att svara nej och att svara ja. Svarar jag ja, däremot, kunde jag (nästan) lika gärna ha provat en gång som ett par som ett tiotal.

Motiveringen till mitt val bygger alltså på den sorgliga farhågan att jag (för stunden, då när jag blir erbjuden narkotika) bryr mig mer om mitt anseende än om min hälsa. Om jag skulle följa principen ”man bör prova allt en gång för att få förståelse för omvärlden och kunna uttala sig om den”, skulle jag (i mina egna ögon) ta det stora klivet från noll till ett, från gott anseende till dåligt. Vidare vet jag med mig att jag fungerar lite såhär: står jag väl där, kan jag lika gärna köra all in, ha kul och trycka i mig av alla kakor den mörka sidan bjuder på. Och då kanske en gång blir två gånger, som blir en vana.

Fattar ni? Mest av allt är jag rädd att råka riktigt illa ut, men jag är också rädd att den rädslan inte är stark nog i alla lägen, och därför utnyttjar jag min längtan efter andras acceptans till att lura mig själv. Fult eller smart? Jag vet inte.

Äventyr i Älmsta

Inte ens två timmar efter att jag kommit hem från Katrineholm, bar det iväg igen. Jag och ett gäng kompisar bilade upp till Grisslehamn, åkte på en femtimmarskryssning med Ålandsfärjan och hade sedan grillfest på en kompis landställe i närheten. Det var en fin eftermiddag och kväll, fylld av Blubbfisk och Turkisk peppar och Detektivklubben och Jävlar Anamma.

På färjan spelades det förstås dansbandsmusik, som alltid på kryssningsbåtar. Jag fastnade för en särskild rad i en låt som tydligen heter Främling. Den blev en teckning som jag fortsatte jobba på under natten och den efterföljande morgonen:

Jag beklagar den dåliga kvalitén. Teckningen är i A6-storlek, ritad med en reklamblyertspenna och stompf.

I eftermiddags körde jag hela vägen hem igen (*lite stolt ändå*). I morgon: Utö med familjen.

Pzlpie

Den här A3-teckningen pryder min vägg sedan ett par år tillbaka, och dyker på grund av sin lägliga placering upp titt och tätt när jag använder webbkameran. Den högra delen av motivet befinner sig just nu alldeles för många mil bort, men jag hoppas få (om inte pussa så åtminstone) krama henne snart igen. :3